Nära skräck, världsliga orättvisor och konstgödsel
Det som hänt i Norge är fruktansvärt. Skräckfyllt. Det hände ju nästan här. Eller i alla fall i vårt närmaste grannland som vi annars är oljeavundsjuka på och skojar om dialekt och Bellman med. Det är väl det som gör att det känns så mycket mer, än när det händer längre bort. Men jag kan inte låta bli att tänka på den dagliga orättvisa som sker i vår värld. Just nu råder exempelvis den värsta torkan i östra Afrika på 60 år, med svår hungersnöd som följd. Det är lika fasanfullt. Vi har inte de personliga historierna eller det gemensamma språket men ändå. Det borde väl svida lika illa!?
Söndagens tidningar är fyllda med reportage från det som hänt. Likaså i min dagstidning, Sydsvenska dagbladet. Men på sidan fyra berörs en – kanske inte just idag men i morgon – mycket viktig fråga. ”Ekologiskt löser svälten” berör just den globala orättvisan och det nödvändiga ontet, mat. En satsning på småskaligt och ekologisk jordbruk skulle, enligt skribenterna Fransisco Contreras och Kerstin Edquist från Latinamerikagrupperna, minska fattigdomen på landsbygden. (Det är på landsbygden som den största andelen fattiga och drabbade bor.) Och kanske just ekologisk odling kan förhindra både svält och terroristiska bomber. Bomber, som alldeles för enkelt kan produceras i var och varannans lada. Lite konstgödsel och internetuppkoppling är allt som behövs.
Mina tankar går idag till de anhöriga som drabbats i Oslo men också till alla som dagligen drabbas av all världens orättvisor.
Fann två fel (minst)
Igår åktes det tåg och då finns det alltid ursäkter att köpa en tidning att slötitta i ifall lugn stund skulle infalla sig. Igår var det Mamas tur. Var ju tvungen att läsa intervjun med Underbara Clara. Hon må vara präktig men duktig och framgångsrik så det förslår. Jag hann inte mer än att läsa framsidan och bläddra några sidor in i tidningen innan min bägare rann över.
Brottaren och strulpellen Frank Andersson har tre barn men tycker visst att förlossningar inte är hans grej. Jag tycker ju inte riktigt heller att förlossningar är min grej men vad ska man göra!? Tycker det är märkligt att tidningen Mama väljer att göra en intervju med honom och framför allt välja ett sådant citat att skylta med på framsidan.
Det andra galna misstaget gäller inslaget om ”Fixa kvarterets coolaste kalas” av inredaren Karin Myrenberg Faber. Här tipsas om att välja de snyggaste och coolaste men definitivt inte smartaste alternativen. Tipset om läskflaskorna i zinkbaljan gör att då etiketterna tvättas bort, försvinner streckkoderna och flaskorna kan inte pantas. Troligast är att de då hamnar i vanliga soporna i stället för att återvinnas. Heltokigt värre! Sen kan jag inte låta bli att tänka att läsk kanske inte är det bästa att bjuda kidsen på även om det är kalas. Men en vidareutveckling av den åsikten lämnas därhän denna gång.
Stadsflykt
Har lämnat Malmö för en vecka i Sörmländsk håla. Här finns allt som inte finns i storstadens vardag. Tystnad, skog, trädgård och skärgård. Att äta frukost på veranda och snabbt springa in middagsbordet från svenskt sommarregn, är det bästa lugnet. Och så gör vi typ ingenting. I det fina huset finns efterlängtat badkar, ytor och gamla välbekanta och inlekta prylar. Och så det allra bästa, mamma och pappa förstås.
Kameran ligger dock i Malmö så mobilbilder får duga så länge.
Ekologiska (van)föreställningar – om maten
Det var nyårsafton år 2006 och jag befann mig på god middag med nya och gamla vänner. Ett nytt ansikte var på plats och jag blev snabbt intresserad. Responsen var sval, eller så här i efterhand missförstådd. Det nya ansiktet kom mycket snart att bli far till mina barn och så småningom också min make. Anledningen till att han inte förstod mitt intresse den där nyårsnatten, var att han var säker på att jag strax efter middagen skulle bege mig iväg på miljödisco. Visserligen är jag lite av en miljömupp, men jag har ingen aning om vad ett miljödisco egentligen är. Men det jag vill komma till är att min man ansåg att vi kom från olika världar. Jag var ju en sån där som är miljömedveten och min man var en – enligt honom själv – en icke-medveten konsument. Och den ekvationen gick inte ihop, eller?
Föreställningarna om ekologisk mat är många. Ett klockrent exempel, är när min man, några veckor in i vår relation ringer för att berätta att han köpt ekologisk mjölk. ”Och vet du, den kostade 18 kronor litern”, sa han bestört. Inte en chans, sa jag till honom. Inte ens minsta och dyraste hörnkiosk skulle ta det priset för en liter ekologisk mjölk. Givetvis kostade inte mjölken det, han kollade på fel prislapp, men tänkte att det nog kunde vara rimligt; Ekologiskt är ju dyrare och säkerligen nästan dubbelt så dyrt som en konventionellt odlad mjölkliter. Och han är inte den enda.
För mig är det en självklarhet att inte tvinga folk till att handla ekologiskt. För min man gick det ganska snabbt att inse att den ekologiska maten inte är så mycket dyrare och handlar man de mängder man gör av med och oftast lagar maten från grunden, blir matpriset för en månad detsamma som att köpa konventionellt odlade matvaror. Nu när han handlar ser det oftast ut så här.
Det han nu istället kommenterar är faktiskt bara den mycket goda smaken. Och så här ser han ut, mannen min. Ett inte alltför vanligt tillfälle i blåbärsskogen!
De ekologiska (van)föreställningar kvarstår hos många men jag hoppas att fler inser att priset inte är det som skiljer utan framställningen, den mer bekämpningsfria produktionen och fram för allt smaken. Som alltid är mycket bättre!
Så mycket kostar ekomaten – enligt Naturskyddsföreningens undersökning
Naturskyddsföreningen jämförde i senaste numret av Sveriges Natur, priset på ekologisk mat i fyra olika matbutiker. Det visade sig att ekologisk mat är något dyrare. Närmare 111 kronor dyrare på Willys. En liten summa i sammanhanget. Läs mer om undersökningen på Naturskyddsföreningens hemsida.
En smaklöst förgörande delikatess
Det är alltid lika spännande när dunsen i hallen talar om att posten för dagen har kommit. Idag låg endast en tidning på hallmattan och jag vände gladeligen till framsidan då jag hoppades på ett nytt nummer av Camino. Men icke. Tidningen Mathem stirrade mot mig med obekant namn. Kanske något jag fått, för att jag visat ett visst intresse för matkasse hem till dörren. Ja visst, mat är kul och nya mattidningar kan alltid erbjuda ett spännande recept att prova på.
Efter tre sidor alkoholreklam följde innehållsförteckningen. Mmm, på sidan 26 en bild på skaldjursrisotto! Jag synade mer noggrant receptfotot och bläddrade hastigt och förskräckt till den för bilden rätta receptsidan.
Jo, jag hade rätt. Receptet innehåller TIGERRÄKOR. Bilden visar tigerräkor! Och varför vilja göra ett inlägg om något så smaklöst och segt som tigerräkor??
Tigerräkor är ett hett debatterat ämne och en hel del butiker har valt att inte sälja tigerräkor i sina butiker. Naturskyddsföreningen jobbar hårt för att få fler att inse att odlingen av tigerräkorna är ett stort hot för både människa och miljö. Orsakerna är många och jag ska kort redogöra för dessa. Vill du läsa ännu mer om tigerräkor/scampi/jätteräkor kan du kika in till WWF.
- Tigerräkor odlas i mangroveträsk som finns i regnskogstäta områden där träden skövlas för att ge plats åt odlingarna. Mer än hälften har skövlats
- Skydd för bland annat översvämningar försvinner när mangroveträdens starka rötter och skydd för länge sedan skövlats, för att ge plats för en utbredd middagstrend i väst.
- Lokalbefolkning tvingas med våld bort från marker, attraktiva för räkodling. Vinsterna för odlingen gynnar sällan den inhemska befolkningen.
Jag hoppas slippa se fler nya tidningar med smaskiga recept där man väljer att använda sig av tigerräkor. Tigerräkor är ju inte ens gott en gång.
Ska jag också bli en sån där bloggare?
Ja, det är nog så. Det har varit på gång ett tag nu. Hemsidan införskaffades för mer än ett år sedan och jag lyckades installera tema och lite snygga färger på sidan. Sen hände inget mera. Jag åker (åkte; är nu mammaledig) mycket tåg. Hör mycket snack, läser mycket gratislitteratur och ser ibland på skräp på tv. Jag bubblar över och här sitter jag nu. Med nytt tema, ny polare på word press-forumet som grymmat mig igenom alla felmeddelanden som verkade ha uppstått efter att sidan legat tyst i mer än ett år. Fakturan till hemsidan är betald så det är lika bra att köra en vända till. Och den här gången blir jag en bloggare på riktigt.